af bidhia (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
af bidhia v. 1) bedja, begära af (någon). thz j wilden witä mik enä bön, then iach wil idher aff bidhiä Va 33 . 2) genom bön förmå att afstå från, genom bön förekomma. thz skal mik engin man aff bidhiä Va 17 . " at hon kunde thz engelunda aff bidhiä " ib 28 .