afföra (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
afföra v. L. 1) bortföra. " SD " NS 2: 153 ( 1409), 174 ( 1409) o. s. v. GS 40 ( 1414) . 2) föra bort med sig, medföra. moth the breff och däctinger wore käre medbröder aff fördhä HSH 29: 70 ( 1504) . 3) afkläda. som thik affördhe Bo 194 . " affördho riddarne han (en annan hdskr. har honum " MB 2: 385) hans klädhe KL 391 . " afförde sik siin kläde " Su 366 . -- Jfr föra af.