afganga (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk vb v.

afganga v. L. 1) gå bort, tåga bort. maga wi mz woro haffuor aff gaa RK 2: 1208 . ib 1296, 9576. 2) afgå (från en befattning). huart ar en nyan bysitiara at kese tha then älsta aff ghaar SO 195. 3) bortgå, aflida. " vm the barnen för aff ganga " BSH 1: 196 ( 1387) . " naar wi affgaam " SD NS 2: 39 ( 1408) . ib 213 ( 1409) o. s. v. 4) afvika, aflägsna sig, skilja sig från. med dat. i skulin ey affwiika oc mik affganga til spaamän MB 1: 367 . " gudhi ok them tha afgangin " MP 2: 10 . " gudhumen aff gangin St 112. aldre i nakro afgik hon hänne (ɔ: lydhno) " KL 330 . - med prep. af el. fran. han är afgangit (degerenans) faar fran sine hiordh Bir 2: 191 . " affgangin ok bortuändir aff godho " ib 3: 122 . " at thera reghla . . . swa mykit wara kan litit aafgaar oc aatskil aff sancti saluatoris reghlo " VKR 6 . ib 7. 5) afvika från det rätta, begå öfverträdelse. tha the siälffwe affgaa, mothe thera hälga reglo LfK 15 . " fränuände oc afgangne j sidhum " Bir 3: 118. 6) afhändas, gå förlorad. med dat. thz (ɔ: konungälle) war nyleka them aff gangit RK 1: 3330 . ath fornempde gotz hanom ällir hans arwom affginge SD NS 1: 20 ( 1401). ib 59 ( 1401) o. s. v. them är all wäria och hiälp affgangin MB 1: 402 . - abs. ath . . . godzen . . . meth nokrom rät affginge SD NS 1: 31 ( 1401) . ib 96 ( 1402) o. s. v. 7) gå bort, försvinna, upphöra. vm waren ysen vilde aff ga RK 2: 628 . ib 2005, 8801. ey gat thesse villa för afgangit Bil 119 . () gå af. slo han a hans halsbeen tha thät matte tho ey aff ga Fr 2530 . " sa at affgik hoffwdit " Di 15, 78 . 9) försiggå. natten för än striidhen sculle aff gaa RK 3: 183 . - Jfr ganga af.