afkoma (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
afkoma v. -komma ) 1) komma undan. ath han skulle ey affkomma mz alla RK 3: (sista forts.) 5042. 2) afgå från en befattning). GS 29 (1375, orig.) . 3) aflägsna. " afvända från. med personens ack. och sakens dat. vidhirfrestadho hona afkoma thy godha hon böriat hafdhe " KL 327 . - Jfr koma af.