afsinna (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

afsinna adj. affsinne Su 357 . aff sinne MB 2: 169, 238), eg. från sina sinnen, beröfvad sinnenas bruk. 1) sanslös. " fiollo iämsköt nidher . . . widh iordh som dödhe waro ok lagho aff sinna " Bil 287 . Bir 2: 132. MB 2: 169, 238 . Su 76, 214 . 2) utom sig. wardh han aff storum dröwilsom swa som afsinna ST 442 . Su 45, 411 . " allir affsinne oc wpsupin glädz jak " ib 357 . 3) från vettet, sinnesrubbad, vansinnig. varþ munkin swa som affsinna (amens) KL 186 . suasom galin oc af sinna Bir 3: 15 . ST 308 .