afvita (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

afvita adj. afwitta KL 282 . auita. avita Bu 209 . awita KL 46 ; Bil 486; Bir 1: 12. aweta Lg 3: 353, 363, 374, 378. affweta ib 376 . dat. pl. affwithom PM xxxVIII), L. 1) afvita, galen. " fik þän auita var rät samuit " Bu 130 . ib 209. Bil 486. KL 46, 282 . Bir 1: 12 . Lg 3: 353, 363, 374, 376, 378. PM xxxVIII. 2) sanslös. " ensamen aminnilsen thinne sons hardasta pino gör sannelika gudhelika människior affwita ällir dödha mz allo " Su 212 .