at fara (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
at fara v. aat- ) gå, vederfaras. opersonl. vänto the at them sculde tha bätir aat fara än för Bil 851 . at honom sculle sa at fara RK 2: 6487 . " tik är well afarit " Di 85 . - Jfr fara at. - refl. at faras, d. s. gudh läti honum vel ath faras Di 212 .