atervraka (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
atervraka v. -vräka ) 1) drifva till baka. som han atir wraka Bo 97 . " stenane skulu atir wrakas til them som them kasta mote thik " Bir 1: 129 . 2) gendrifva, kullkasta, upphäfva. engin forma ath kränkia älla atirwräka then domin MP 1: 220 . iak skal atirpröfua oc atiruraka värlzlika kloka manna klokskap ib 2: 253 . - vederlägga. atirvrok them mz fäm skälom MP 1: 94 . 3) förkasta. " äru opta atirwrakin när gudhi " Bir 4: 307 . - Jfr vraka ater.