bälgher (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
nn
bälgher belger . pl. bälghiar . bälyar . belgar: -ana Di 49 . belgir?: -ena ib 50 . dat. bälgiom LfK 233, 237), eg. utsväld el. uppblåst hud (af ett djur hvars hud afdragits utan att buken blifvit uppskuren). 1) buk. " hwat forbannadhe soo var the som swa sidhan bälgh (ventrem) hadhe " Bir 3: 269 . 2) bälg, blåsbälg. blases swa mz twa bälya PM XLVI . tha blifwir än wädhrit atir j bälghenom Bir 1: 328 . " öronin syntis sua som malm giutara bälghia " ib 2: 15 . ib 1: 329 . Di 49, 50 . Jfr smids-, smidhio-bälgher.