befänga (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk vb v.

befänga v. eg. gripa, fatta ansätta; angripa (om sjukdom). " tha befängis han ey aff onth wädher " PM XXXVIII . " wart han hardelika beffängdher aff the soot " Lg 3: 726 . " mz hwat sywkdom the beffäkte waro " ib 647 . LB 7: 305 . kommer siik vara befengdan ib 2: 12 . - part. pret. besatt (af diäfvulen). som waro beffänkta mz diäffwllen Lg 3: 610 . ib 713 . " en aff the beffänkta " ib 610 . ib 722 . PM XXXVII . - Jfr befanga.