beläghin (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

beläghin adj. 1) belägen, liggande SJ 8 ( 1423), 42 ( 1427). swa got godz ok swa wäl beläghit SD NS 2: 73 ( 1408) . 2) stäld, beskaffad. min ärindhe äru swa beläghin SD NS 1: 390 ( 1404) . " tha vndradhe rättaren oc alt folkit huru thetta ärandit ware beläghit " ST 473 . " ä hwro thet är om hanss ärende belägit " BSH 4: 308 ( 1502) . FM 519 ( 1513) . jnnan tess annerlunde vardher belageth (för belägeth) HSH 20: 194 ( 1507) . 3) läglig, lämplig. " hwar eder belegit kan vara, thet wijkomme till tals " BSH 4: 253 ( 1500) . 4) belagd, betungad, öfverhopad. hans hierta är beläghit mz mangom onyttelicom tankom MP 1: 352 .