beläghliker (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

beläghliker adj. bo- BSH 5: 164 ( 1507) . -ligh. -lighin), 1) belägen, liggande. honom swa godh godz ok belä[g]lighit annor stadz widher leggia SD NS 1: 300 (1403, nyare afskr.). 2) beskaffad. " tha han hadhe hört ok sport hurw hans tängh beläig (för beläghligh) ware " Lg 3: 31 . " effter thy som tha är saken belegligh " BtRK 120 ( 1436) . " mine ärendhe äre ekke nw swa beleglige ath iak nagit snarlige kan komma tith vp i landit " HSH 22: 3 ( 1491) . " hwro all ärende siigh beläglig äre " BSH 5: 123 ( 1506) . 3) läglig, lämplig. " samankoma pa en beläglig tijd oc stad " BtRK 371 (1499, orig.) . FM 91 (1497-1501). BSH 5: 164 ( 1507) .