belata (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
belata v. 1) öfverlemna, gifva. " vil iak thik belata thz thik är väl til mata " Fr 3027 . 2) beläna. " än eder teckis belatha mik met then sokn " FM 366 ( 1508) . - part. pret. belatin (belaatin), 1) stäld, försatt i en (god el. dålig) ställning el. belägenhet. vij äre saa illa belaatne (illa deran), at wij haffwe inga baather eller skep hiälpa oss medh BSH 5: 122 ( 1506) . 2) tillfredsstäld, belåten. then dell . . . ther thw skall vare belathen medh HSH 19: 164 (1506), ib 20: 162 ( 1507) . FM 496 ( 1510) .