benägdher (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

benägdher adj. adj. [Äldre Dan. beneget. Jfr Nht. geneigt] beneigd BSH 5: 392 ( 1510) ), benägen. " hwar vtaff jach benegd är ath veth hans besthe " BSH 4: 253 ( 1500) . " ther till benägde " HSH 20: 102 ( 1507) . ib 104 . BSH 5: 73 ( 1505) , 392 (1510). FM 459 ( 1510) . Jfr välbenägdher.