beplikta (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk vb v.

beplikta v. beblicta: -om FH 3: 127 ( 1448) . peplictha: -er ib 5: 70 ( 1476)), beplikta sik , 1) göra till pligt för, förpligta, förbinda. huru kunne han . . . högelikare tik beplikta, sik at ather älska Su 34 . " beplictade han oos til xxiiii pund piesk wt at giffua " BSH 3: 147 ( 1463) . " beplictar jak mik ok myna ärffwinghia widherleggia sama clostre swa mykit " FH 5: 24 ( 1464) . " ib 3: 127 ( 1448), 5: 31 ( 1465) o. s. v. - med dat. beplichtom wij oss ock allom varom epterkomandom brödrom . . . the forscrifne tia artiger vtgiffue hwart aar " SO 33 . FH 5: 35 ( 1465), 49 (1467, nyare afskr.). 2) bestraffa. " huilket [hon] . . . mz wärdzskyllogha näpst bepliktar " Su 184 . 3) nedkalla straff för (något). bepliktom wi theris dödh offwir vaart huffuodh MB 2: 7 . 1) förbinda sig. haffdo . . . bepliktat sik til fatikdomen Lg 3: 392 . 2) göra sig skyldig (till), ådraga sig. thu . . . tik siälffwan bepliktar til pinona LfK 107 .