beqvämber (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

beqvämber adj. beqwämer ) skicklig, i stånd till. " beqwäme til stridh " MB 2: 138 . Su 10 . " til at älska beqwämber " ib 12 . " bequäm bidhia ok läsa " Bo 133 . - passande, lämplig, läglig. huat beqwämer oc wärdeliken iak är til at älska Su 83 . MB 2: 250, 289 . " beqwäme at inscriffwas j bland wara wener " ib 269 . " the widherliknilse war enkte beqwäm til tässin ordh ällir ärande " Su 263 . han (ɔ: kännedomber) . . . är . . .nyttogher oc beqwämbir hwariom manne äptir sit wndirstand oc liffwerne ib 346 . jnthe är naturen swa beqwemt (tam natureæ aptum) MD (S) 292 . " j beqwämom liknilsom Su. 277. beqwämer thime " MB 2: 259 . ib 246, 276, 321 . " beqwäm rwm ib 305, 258. - Jfr obeqvämber. "