beqvämeliker (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

beqvämeliker adj. beqwämmeliker . beqwämelikin . bequämmelikin . bequemeligen . bequämeligh . bequmelich . beqwämlig ) passande, lämplig, tillbörlig. thz war ekke beqwämelikit at iak swa wngher skwli hantera min gudh mz bar[n]slikom handhom Lg 673 . " hws som them bekuemelikit maa wara " BSH 2: 116 ( 1400) . os bequämmelikt Su 277 . mangh annor ärandhe kärlekenom bequämelik (congrua) ib 25 . ib 87. theras natwr til ythermere nytto oc bequämelighare födho LfK 52 . bequemeligen i (sådan att han kan intagas i) bröderschapit SO 146 . haffuen beqwämmelikan tima Su 238 . " j bequemlichom oc höwizkum stadhum " VKR 6 . " man sa ther marhg beqwämlig thing " Fr (Cod. CF) 3056 . Jfr obeqvämeliker.