biti (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
nn
biti bethe: -a MB 2: 210 ; -an Lg 3: 303), 1) bit, det som på en gång tages i munnen el. afbites, munsbit, beta. biti biwdher ä annan in (segma comessatum reliquo parat oris hyatum) GO 872 . " widh fyrste bitha han beith ther a " MD 8 . at iak ey giti swlghit thenna bitan ST 76 . stak een bita j sin mun ib. LfK 215 . Lg 3: 303 . " äät brödhit oc wät thina betha j ätikio " MB 2: 210 . Jfr brödh-, bröds-biti. 2) bete, huggtand, framskjutande tand. the (djuren) haua horn ok hwassa klor ok bite (för bita) ok hwassa tändär KS 4 (7, 4) .