blöta (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
blöta v. 1) uppmjuka, göra vek. blöta stenin ok iärnit Bil 425 . Pa (Tung) 35 . Su 86 . Bir 3: 217 . " lagdhe han sit brödh i vatn at blöta " KL 205 . 2) bildl. " böja, beveka. at han . . . eygh blöte thina stadhughhät " Gr 380 . six then hugher wara starker, som hardr är böghia, ok ey är skynthr til at blötas KS 19 (47, 20) . blöt mit hiärta mäþ þino bloþe at þänkia mz þakom þina pino Bu 72 . " blöte manght hiärta tel guz lof " ib 29 . þär mz blötte han þera bryst ok hiärta ok vände tel cristendom ib 134 . Bil 375, 476 . " sidhan wardher hiärtath ä swa mykith hardhare at thz blöter engin mz godho radhe " MB 1: 292 . - Jfr upblöta.