blotter (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

blotter adj. bloter . blötter . blötther ) 1) blott, bar. " a thera lifwe war enkte blot " Al 10344 . ib 7420 . " blotter ok nakwdher " Lg 3: 339 . mz barom oc blottom handom ST 394 . " mz sinä blota hand " Va 16 . ib 17 . " hennas sömpn war ganzka lithen thy at hon aldrigh haffde nakot wndher sik, wtan laa oppa blötte iordhenne " Lg 3: 389 . 2) blottad på menniskor, tom. hwar han foor ther wart alt blot Va 22 . 3) utblottad. " loppo somme blota heem " RK 2: 437 . ib 7258. 4) vapenlös, värnlös. " blotte for vtan alla wäria " RK 2: 7628 . Su 410 . Lg 3: 216, 217 . han (ɔ: mannen) är ok aldär blottär til sin likama KS 4 (7, 4) . " i kommen här til mik ena blotta pigho mz manghom wänktom riddarom " Lg 332 . 5) späd (ordets bruk i denna bem. torde bero på sammanblandning med blöter). jak haffuer alle minne dage tiänth ider foorfäder vtoff blötthe barnss ben (från min späda barndom; jfr Isl. frá blantu barns beini) FM 290 ( 1506) . " som edher och rikenssens tro tiänare hafwer waridh aff blotte barns ben " BSH 5: 450 ( 1511) .