bortganga (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
bortganga v. -ga . -gaa ) 1) bortgå. " för än han bort gar " Fl 1516 . " bortgingo the mz blygdh " Bo 149 . " tha the varo bort gangne " ib 79 . " hon skulle swa lankt bortgaa " Lg 218 . " thäntidh the wildo bortga " KL 122 . ib 43 . Bo 92, 154 . Bir 1: 167 . " the bort gingo til högferdh och värdzlika aflingh " MP 1: 4 . " bortga aff klostreno " KL 42 . " omdzkonna syni bort gaa stundom fran godhom " Bir 1: 66 . " han är swa villir ok bort gangin (aversus) af skälomen " ib 8 . " ey skal moysi lagbok bortga (recedat) af thinom mwnne " MB 2: 4 . 2) afhändas. " thet war ol[a]ghlika bort gangith fra rättom arffwingiom " SD NS 2: 142 ( 1409) . 3) bortgå, försvinna, upphöra. ther til hiten bort gaar LB 2: 92 . - Jfr ganga bort.