braghþ n och f. (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
braghþ n och f. 1) svängning, hastig rörelse, blink. Jfr öghna braghþ. 2) arbete, arbetssätt, uppfinning. böldh han thaghar göra sik en waghn mz konstelik bragdh Al 9077 . Jfr mästarbraghdh. 3) påfund, konstgrepp, knep. thässa myror giordho et bragdh Al 9395 . " han for tha mz listelige bragde " RK 2: 9192 . Jfr älskogs bragdh.