döia (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk vb v.

döia v. döa . dö . döö . pres. dör . imperat. 1 pl. döm KL 297 . pres. konj . döe KS 82 (202, 90) . impf. do . doo . dödhe Bir 2: 113, 4: 135 ; RK 2: 509, 2567 o. s. v.; Di 173 ; LfK 91 . döödhe Bir 4: 148 . döde RK 2: 2291 ; Di 120 . dödde RK 2: 5652 ; LfK 256 o. s. v.; BtFH 1: 183 ( 1507) , 198 (1509). impf. pl . doo Bu 57, 155 . dödho Bil 287 ; ST 238 ; Al 1370, 5182 . impf. konj . doe Bu 151 ; Bir 1: 92 . doghe KL 98 . dödhe SD NS 1: 156 ( 1402); SO 85 . part. pret. n . döit Bir 3: 451. doet Su 251 . doeth ib 191, 192), döia fra , bortgå genom döden. vm konungen sieluer dödhe fra RK 2: 509 . Jfr fra dölia. - Jfr af-, stra-döia samt döþer, adj.