döme (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk nn

döme L. 1) sak, förhållande. " Jfr hörrodöme. " 2) exempel. " mang är ilz döme " MB 1: 139 . ib 376 . " swa som sanctus ieronimus sigher döme til " ib (Cod. B) 548 . " sum ok hawer fyr i dömum wärit (ss ock förut varit exempel på, ss ock förut varit fallet)SD 4: 465 (1335, nyare afskr.). Jfr ater-, o-, äptir-döme. " 3) myndighet, makt, värdighet. six kunungur wara liwande lagh ok må lagh göra städhia medh döme ok walde sino KS 68 (167, 74) ; möjl. att föra till 2. Jfr abbadisso-, biskops-, eghin-, fru-, greva-, husfru-, häradshöfdhingia-, härra-, härtogha-, höfdhinga-, hövids-, manz-, kanunka-, kesara-, kesarinno-, konunga-, konungs-, laghmanz-, pava-, prelata-, provasta-, prästa-, syslomanz-, ärkebiskops-, ärkediäkna-döme. 4) döme, underlydande område. Jfr biskops-, greva-, häradshöfdhinga-, härtogha-, iärl-, iärla-, kesara-, konungs-, laghmanz-, ärkebiskops-döme.