diärver (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

diärver adj. djärf, modig, frimodig. " gik han diäruar for domen " Bu 499 . - djärf, förmäten. diärf orþ Bu 25 . " þa vaxte mön diärf " ib 144 . Bir 1: 395 . - n. adv. djärft, med djärfhet. räddes at israels sönir skullo diärware (Cod. B därla 532, troligen rätta läsarten) dyrka them for gudh siälwan MB 1: 48 . - Jfr fol-, for-, ful-, il-, näsa-, of-diärver.