diuper (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

diuper adj. L. 1) djup. " la fangen i diupo torne " Bu 173 . " ii diupt häluite " ib 19 . j diupastan thörran brun Bil 87 . Bir 1: 243 . 2) djup, djupsinnig. thz diupa gudlikt radh Bil 649 . hawa . . . diupan viisdom Bir 1: 284 . Lg 3: 429, 503, 587 . - djupsinnig, skarpsinnig (om person). engin thera war diwpare j näme Lg 3: 503 . dywp oc grundogh aff sinneth oc förstandh ib 587 . 3) djup, dolsk. ve idhir som diupe ärin i hiärtano at i skulin hylia älla fiäla idhart radh for varom herra MP 2: 254 . - n. adv. 1) djupt. " þe nighu barneno sva diupt mz höfþom " Bu 71 . " þät var kastat diupt i en dal " ib 129 . " skulu the diupare sänkias i häluiti " Bir 1: 170, 2) djupsinnigt. " screff diwparen aff lästinna ällir ewangelii sannindh " Bir 4: 97 . Jfr grund-, of-diuper.