dröveliker (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

dröveliker adj. dröfuiliker . dröffweleker, dröuelikin. dröfliker. dröfflikin. dröghligher LB 3: 194 ), 1) svår, besvärlig, plågsam. ängin pina var mik dröuelikin KL 357 . " mang dröflik ok genuärdhogh thing " Bir 2: 311 . thola . . . al the dröflik ordh som the tala til hans Su 450 . Ber 72 . " min siäl hatadhe idhra höghtidhir ok the äru mik dröfuilika (molesta) " MP 1: 316 . ST 539 . mannin hulkin mik är nw dröfwelikare än nakor annor creatur Bir 1: 76 . ib 166, 3: 231 . huat dröfflikin war mik the synen Su 213 . ib 32 . LB 3: 194 . 2) bedröflig, sorglig. j allom thöm thingom som til koma hwat the äru hällir gladhelik älla dröuelik Bir 3: 178. Su 58 . 3) bedröfvad, sorgsen. " dröffwelek oc bewerne " Lg 3: 63 . " i dröffuelikom oc sörgelikom manzsens örom " Su 172 . - Jfr be-, o-dröveliker.