enfaldeliker (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

enfaldeliker adj. enfalleliker ) 1) enkel (i motsats till tvåfaldig o. s. v.). " at hon mz enfallelicom kiortle oc enom mantle af grouasta klädhe hulde sin licamma " KL 334 (kan föras till 2). 2) enkel, konstlös. " braghmannorum liffwerne enfallelik (i rimslut för -likt) " Al 6655 . 3) menlös, ärlig. " gudz vidhirtalan är mz enfallelikom mannom " MP 1: 26 .