affalla (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

affalla v. v. L. impr . konj . affylle SJ 2: 310 (1497) ), falla från, gå bort (genom döden). SJ 2: 310 ( 1497) . - frångå, gå förlorad (för ngn). om han med för:de tomptöre staar tilbaka j iii (3) aar skal för:de gard . . . honom affallin oc oss . . . tilfallin warda HSH 13: 130 (1525? Brask). part. pres. affallande (a fallande), som faller af. deciduus . . . idest facilis ad cadendum raskelika fallande commvniter a fallande GU C 20 s. 167 .