befrinder (1)

befrinder adj. rik på släktingar och vänner, mäktig och inflytelserik genom mängden av släktingar och vänner, mäktig, framstådende? se ark. f. Nord. Fil. 48: 69 f. thenna palamides war en mäkta drystog örligsman oc en befrind herre (multa strernuiate vigebat dum esset vir fortissimus et animo sus in bello et equestris militiæ multa fama præclarus) Troj 279 .