beqvämber (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

beqvämber adj. ack. sing. f. beeqwemma Mecht 267 ) , 1) skicklig, i stånd (till). gudhz ordh the göra oc siälena beeqwemma til dygdher Mecht 267 . (?) the som en tidh äru oplysthe . . . ok äru to likawäl falne ällir bequäm[e] (et prolapsi sunt; orden ällir bequäme ha tydligen tillkommit genom missförstånd) SpV 450 . 2) foglig, vänlig, mild. j allo thino liffwerne, dröffwelsom, fatighdom, ok sorgh, tha war thu allan tiid aldhrasiäuasta ok spakfärdhugasta ok beqwäm ok thulughasta SvB 268 (senare h. av 14++-talet). _ Jfr obeqvämber.