blaster (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement nn

blaster blaaster . bläster . pl. ack. blästä SvKyrkobr 228 ), 1) blåsande, blåst, storm. blasth mädh köldh PMSkr 375 . flamen . . . blaaster GU C 20 s. 277 . Jfr 7. eelden oc fröstet sin j mellan opväkkiä störstä storma haghell ok lyungh eeldh ok vädhrennä storm ok starkasta blästä SvKyrkobr 228 . 7) blåsande (på musikinstrument); ljud som framkallas genom blåsinstrument. mykin bläst hafwer thz hornith (lasnga rödd hefr korn þetta) Prosadikter (Karl M) 279 . - Jfr horn-, orma-, vädhers-blaster.