blodh (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement nn

blodh *blods giutilse , blods tar , bodsutgiutilse -else ) loch blodher, m. (Troj 174. Mecht 276 ). 1) blod. lthina thre onda gärninga gingo wt aff ont blodh Prosadikter (Sju vise mäst) 141 . " min husbonde lot mik sla blodh pa badha armana ib. - guds blodh, Kristi (utgjutna) blod. li svordomar. om hon haffwir sworidh om gudz dödh gudz blodh oc andra hans lima " SvKyrkobr 357 . " thet wet gudz helghe blodh wäll at iac haffde otäncht atgörät " Reuterdahl Kyrkohist III 2: 534 (1436). 2) levande varelse, människa; koll. människor. Jfr Sdw 2: 1200. 3) blod ss bärare av släktskap; börd. ath hans naade aaff sancte erix . . . reetta blod sannerligen er kommen Rydberg Tr 3: 624 (1520). - koll. personer av viss, särskilt angiven, börd. alt hoffuesinnet och eddelle blodh vndantagit Rydberg Tr 3: 490 ( 1502) . - blodsfrände (-fränka). Se Sdw 2: 1200. 4) det av naturen med blodet i födelsen givna, bestämmelse. Se Sdw 2: 1200. - Jfr duvo-, hiärta-, inälva-, näso-, umgangilse systkina-blodh.