brander (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
brander brandaiärn , *branda vidher , L. 2) brand, brinnande trästycke. ffacula lithin brandher oc liws jnde faculo as clywa brandha GU C 20 s. 250 . - brand, eldbrand, ofullständigt uppbrunnet trästycke. iiij (4) dagakarlla . . ., som grwnden rensade och bor vth the brandar och thet brända grvseth HLG 2: 71 (1517). 4) svärd, svärdsklinga. " nw maghin i se skiolda kloffna brynior riffna oc branda blodhogha (skjöldu klofna, brynjur höggnar, branda blóðga) " Prosadikter (Karl M) 276 . Jfr liusa-, mordh-, sol-, vidh-, vidha-brander.