brandiärn (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
brandiärn 1) brandjärn, trefot att sätta kokkärl på över elden el. järnställnkng (järnrist) lägga veder på i en spisel. Jfr Hildebrand, Sv. Med. 2: 259. HLG 3: 128 (1529). ib 132 (1529). 2) brandjärn, järnställning vari ved antändes ss bloss för fiske i mörker. mölnaren skal haffua sin eghen ökia . . . med . . . liwstra och brandiärn Arnell, Brask Bi ᴵ 26. - Jfr brandaiärn.