brinna (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

brinna v. v. L. pres. brendir Vis sten 7 . impf. brandh HLG 2: 141 (1526). part. pret. n. bronnit EK 3289 i var.), brinna. " thes lengir han (ɔ: elden) brendir thes hetare han er " Vis sten 7 . - opers. i fråga om eldsvårda. för en thär bran varo thär 2 gardha VKJ 138 (c. 1500). xxx (30) mark, som han lonthe gilleth then tidh thet brandh östantil HLG 2: 141 (1526). - bildl. brinna, brännas som eld, svida. min jnälffwe brunno aff wärkiomen SkrtJppb 331. Jfr bränna samt nidher-, up-, ut-brinna.