däggia (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
vb
v.
däggia v. impf. dägdhe JMPs 243) , 1) dägga; giva di, amma. hengis han (ɔ stenen) pa halsen aff däggiandis qwinnom, tha giffwer han myölk j spenana PMSkr 474 . " medus är en sten swarhter stwndom grön, then swarthe males mädh qwinno myölk som dägger swenbarn (jfr Lat. cum lacte mulieiris . . . quæ masculum pepererit) oc strykes j ögonen giffwer synena j gen klara " ib 481 . JMPs 243. 2) dia. barnen fåå ena stora tilböjelse effter ammonas okynne och ondske, hvilkens miölk the lenge dij och däggia PMSkr 660 (senare avskrl).