drövilsa (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
drövilsa sg . gen. med art. dröf(f)wilsonna Skrt Uppb 126. Mecht 312 . pl. -or MP 3: 298 ), 1) bedrövelse, sorg. " dröfwilsonna stionga finge apostlana i sit hiärta thäntidh ihesus christus i sinom ytthersta natwardh sagdhe sins dödhz oc pino närwaru äller nalkan Skrt Uppb 126. - bedrövelse, sorgsenhet. nar hon hindras aff dröffwilsonna mörkere (cum involcitur tenebris tristitiæ), gange wppa hopsens bärgh " Mecht 312 . 2) vedermöda, lidande. tholomot j dröwilssor MP 3: 298 .