ensamin (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

ensamin adj. adj. L. emsamen SvKyrkobr 162, J Buddes b 168 . n. ensammeth SkrtUppb 88 . ensammidh Prosadikter (Sju vise mäst C) 234 . ack. sg. m. ensamman SvKyrkobr 331 . pl. ensambne PMskr 268), ensam, utan sällskap med ngn annan. höka . . . flygha altid ensambne PMSkr 268 . barnidh laa ens ammidh j husidh Prosadikter (Sju vise mäst C) 234 . - ensam, utan föening med ngn annan, för sig, själv. han emsamen tekkes allom, ympnongas allom till orsculdan, aathrekker allom til aterlön J Buddes b 168. hafdhe iak eth hiärta, som ensammeth ware större än akdra människio hiärta SkrtUppb 88 . - ensam, såsom den ende; med advierbiell återgivning. blott, endast, enbart. swa skal oc människian wara lydogh gudz budhordhum, oc bidhia til honom ensamman SvKyrkobr 331 .